tisdag 9 oktober 2007

Iskyla och värme

En tung tid har gått.
Men tack o lov innehåller den också ljuspunkter

Det började för mer än en vecka sedan
En glad och trevlig dag slogs i spillror av en telefonsignal

Ett rop på hjälp.
Ett förtvivlat, skälvande rop från kall mörk och regnvåt skog

Ensam och uppriven.
Iklädd t-skirt o jeans och utan skor
vandrar min son.

Han har rymt från sin mor
Det enda han kan säga är
-Jag orkar inte med henne längre....


Dagarna efter detta är ofattbara
Så mycket egoism, elakhet och ren dumhet att man häpnar

Veckan fortsatte med katt o råttalek
Modern förföljer honom hemma, vid skolbussen till o med i skolan

Vet inte vart detta skall ta vägen.



Har tack o lov några ljuspunkter i tillvaron.
Den ena är att min son nu beslutat att bo hos mig
Trotts att han då får offra sin moped, dator och sin älskade hund.

Det andra ljuset i mitt liv är en underbar person som gett mig ett ofantligt stöd.
Tyvärr på bekostnad av personens egna, ganska små, krafter
Detta gör mig ont då och jag hoppas kunna återgälda det fina jag fått.

Denna person är helt unik
och betyder oerhört mkt för mig

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hur gammal är sonen? Jag har barn som valt att vilja bo mer med mig men mamman vägrar. Nu flyttade jag ifrån allt tjafs och jag mår bättre de får komma ner när de vill.
Men skulle min son komma barfota kall i t.shirt så skulle jag gråta ut min ångest över att ha låtit barnen bo så, jag skulle med stolthet krama om honom för att han vågade konna till mig mina barn vet att jag finns för de alltid om än på avstånd.
Älskar er ungar

**MY LIFE** sa...

Är så innerligt glad för både din och sonens skull att han nu ska bo hos dig.
Jag vet vad du går igenom.
Kramiz